Den feta tjocka muren som jag hade runt om mig är nere. Det var på tiden. Har aldrig känt mig lika misslyckad, besviken som jag gör nu(eller ah, misslyckad har jag vart många gånger. Dock mot mig själv & inte fått någon annan att känna sig så besviken på sig själv BARA pågrund av mig som nu). Men ändå känns det hur skönt som helst att jag tagit det steget i mitt liv till det bättre. Även om jag har fyllt floder med mina tårar.

Alla människor borde gå runt med individuella varnings skyltar. Typ "VARNING! Person medkommer med lögner", eller "Människa ingår med irriterande envishet". Så att man vet från första början vad man ger sig in på.

Det är exakt som Timbuktu's låt "botten is nådd", inte med samma innebörd men med samma princip. Mitt low low är nådd, jag har åkt ner så lågt jag kan och FAN va ont det gjorde. Nu finns det ingen annan väg att gå än upp lixom. Längre ner finns inte. Jag är trött på att ta genvägarna genom livet, fuska mig fram. Min son har fått mig att inse & gett mig kraften att kunna stå på mig bli stark, få pungkulor nog för att vara jag. Utan lögner, utan nått. Att blotta mig helt utan att bry mig eller vara rädd  för vad som tycks och hur folk kommer reagera. Det här är det riktiga jag nu. Ingen falskhet, inga lögner, inga förnekelser.

Varför har jag levt ett sånt liv? Istället för att bara erkänna sina misstag & leva vidare släppa taget om misstagen, har jag dragit med mig en massa onödigt skit hur länge som helst. Tänk så hade jag bara erkänt från första början? Och du förlåtit mig? Och vi gått vidare och släppt dumma gamla grejer? Hade vi kanske kunnat slappna av, för att du vet att jag vart 100% ärlig och ångra mig och fatta till 100% hur fel jag gjort och aldrig kommer göra det igen? Och du faktiskt kunna lite på mig? Slappna av? Nu när man vet bättre kan jag ju säga att jag aldrig mer kommer förneka något mer, för det biter dig bara i arslet förr eller senare. Jag är jag, förr var jag fett naiv, dum och fakking elak. Folk förändras. Jag hoppas bara du kan någon gång i din framtid tro på det och se att folk förändras och inte längre e den lilla råttan som dem vart den perioden av sina liv.