Jag orkar inte vara såhär i osäkerhet och rädsla längre.
Det tär på mig, det hindrar mig från att lyckas.
Från att koncentrera mig på mina mål, min son.
Jag orkar inte vara rädd längre. Det tar mig ingenvart.
Jag är rädd för att avsluta, för att påbörja
för förändring, för att fastna.
För att lyckas, för att misslyckas.
Jag orkar inte.
Jag kommer ingen stanns jag får ingenting gjort.
Jag vill inte hålla fast längre vid saker som styr mitt liv
saker som egentligen inte är bra för mig.
Saker som får mig att känna mig otillräcklig.
Jag gör mig av nu med den där jävla rösten!
Den jävla fitt rösten!!
"du gjorde fel, detta är ditt fel"
"ingen ide att du ens försöker, allt kommer gå åt helvete ändå"
"du kommer aldrig klara dig själv"

Bort och kom aldrig mer tillbaka!
För jag vet att jag kan. Jag gjorde allt utan någon alls som hjälpte mig.
Jag klarade allt, ingen gjorde det åt mig.
Ingen annan fixade mig och Alex ett hem.
INGEN ANNAN såg till att det fanns mat på bordet varjedag
INGEN såg till och gjorde allt i sin makt för att alla skulle va nöjda och glada.

Vem tog hand om mig när jag va sjuk?
Vem satt med mig när jag va tvungen att gå igenom den största
smärtan någonsin?
Vem? Säg mig vem fan har ställt mig upp när jag blivit lämnad i skiten?
INGEN.
När jag låg sjuk med ett barn vem fan hjälpte mig då?
Vem gav Alex mat när inte jag ens kunde ta mig upp ur sängen av smärta?
Det var JAG JAG JAG JAG.
För ingen har gjort ett piss åt mig.

Så jag vet att jag kan ta mig upp nu när allt e som värst.
Jag kanske är ensam den här gången.
Men det var jag egentligen förr också.
Så stick din jävla röst och kom aldrig mer tillbaka.
För detta kommer jag klara
Utan problem
För Alex och för MIG